Guppet i den djupaste dalen i mitt liv

Många saker har varit bra idag, ett litet gupp mot det bättre men jag vet att den värsta dagen har inte varit än. Jobbade ju som sagt och slutade något tidigare men när jag kom hem pratat med mamma och bloggat så ringde hon upp och berättade att Börje kommer kvart i tre. Idag var första gången NÅGONSIN som Börje kunde sko Ira normalt, allt tackvare cat claw och respiratory. Cat claw har hjälpt hennes skadade nerver och Respiratory är en sort slicksten som dom blir alldeles maniska på vilket får Ira att inte tjura ur och släppa det psykologiska. Förr hade hon ont i sina nerver men det har blivit bra nu men problematiken med skoningen har suttit kvar i huvudet men nu när hon fick slicka på Respiratory så släppte den mentala spärren.
Finns i fyra olika smaker och just Respiratory är extra bra för host-hästar, även om Ira nu inte har någon hosta så kan det vara lika bra i förebyggande syfte ;) Ni som har diverse problem med era hästar, surfa runt och leta reda på försäljare nära dig eller hör om det finns någon som kan ta hem då det är väldigt dyrt om man ska köpa via internet med frakten.
 
En annan bra sak har även varit när jag lasttränade med Ira idag, gick in helt några gånger och i morgon tränar jag sista svängen innan Storvik. Vi fotograferade även Nadja idag samt byggde en ny hage på sommarbetet då hon blivit så pass bra att hon klarar av att gå ut dit, den ska flyttas varje dag så hon kan gå och äta alla goa toppar. Allt för att hon ska avsluta som den lyckligaste hästen på jorden.
 
Sen ser ni ju att bloggen har fått en makeover som heter duga, allt detta tack vare Malin som hjälpte mig med min första stilmall och idag så valde hon att göra en helt ny åt mig efter att jag frågat henne i ren panik över att jag raderat min förra... Betydde så otroligt mycket för mig ♥
 
Men har även varit väldigt jobbigt idag, flera gånger slog tanken till om det verkligen är rätt beslut att ta bort henne.... Ringa och avboka allt, ge henne en chans till... Men nej det går inte längre. Hon har fortfarande ont trots smärtis och man märker att gnistan avtagit lite lite, det är dax. Vi har bestämmt oss nu och vi ska inte dra ha henne kvar för våran egen skull, det måste finnas en chans att hon blir bra... den är inte stor längre :'(♥♥♥
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0