Vi var in med Nadja idag till Ulltuna, resan dit gick jätte bra och hon skötte sig super när vi skulle lasta. Väl framme så vart hon riktigt nervös då det var ett helt nytt ställe och inga kompisar man kände igen, vi fick stå med henne tills veterinären kom. Först så kände hon på benet och sen fick jag gå och springa lite med henne, skritten är ganska ok inte helt ren men inte super halt, däremot i traven var hon jätte halt, dock trampar hon igenom nu även i skritten...

 

Vi åkte ju in för att få göra ett ultraljud på benet, så dom rakade benet på senan och sen gav dom henne lite lugnande så att hon slappnade av lite. Sen visade det sig vara lite värre än vi trott...

 

Vi var inställda på att det kunde vara illa men vi fick reda på att det är den ytliga böjsenan som är nästan helt förstörd och upptill är den nästan borta. När jag fick se på ultraljuds bilderna vart jag alldeles kallsvettig och höll på att svimma, inte för att det ser läskigt eller så men just att se på svart och vitt hur det verkligen var. Vi fick gå tillbaka till hennes box igen efter det så kom hon som undersökt henne och vi fick prata lite om vilka chanser hon har, så vi kom fram till att hon får nu två månader och bara stå på liten liten sjukhage (egentligen ska hon stå på box men hon skulle bli alldeles tokig om hon inte skulle få komma ut). Som att hon är hyffsat bra i skritten bortsett från att hon trampar igenom så får hon komma ut i sjukhagen, men hon kan ju inte precis gå runt i hagen men just in och ut då.

 

Efter två månader så ska vi in på återbesök och då kommer vi kunna se om hon blivit nå bättre eller om vi väljer att då avbryta behandlingen. Däremot kommer man minst få räkna med ett års läkeprocess. Vad som har hänt är att på älsdre hästar blir senorna av sämre kvalité och då när dom pulsar i snö mycket som i hagen eller annat underlag som kan påfresta senor kan det hända att dom ''går av'' helt enkelt. Men en sak som är positivt är i alla fall att det var ytliga böjsenan och inte djupa, för hade det varit djupa böjsenan så hade det varit tack och go'natt på en gång... 

 

Man kanske var dum som inte åkte in på en gång och gjorde ett ultraljud utan väntade, när vi sen såg att hon inte blev bättre var det ju jul... vilket innebär massa röda dagar och omöjligt att få tid typ. Vi hade ju ut veterinär bara ett dygn efteråt och hon blev ju bättre men inte bra. Sen så sprang hon ju oturligt ut på julafton för att hon var lite stressad, hon som alltid är så lugn och cool och efter det vart hon sämre och även efter det som hon trampade igenom. Nu är det bara att hoppas på det bästa och kan man hjälpa till läkningen med hjälp av laser eller dyl så kommer vi allt göra ett försök, det är inte pengarna det handlar om utan ett liv. Ett liv kan inte ersättas medan det kan pengar, dock får man ju se vad som är lämpligt hon är ju ändå 25 år nu så man får ändå ha det i åtanke.

 

Men vet samtidigt att man kan inte tänka sådär... lätt och vara efterklok men nu får vi ta det lite som det kommer men samtidigt lär man vara beredd att kanske ta farväl om man inte anser att hon kommer kunna få ett värdigt liv! ♥