365 dagar tillsammans!

Idag är det exakt ett år sen vi gick hem med Ira, det har varit en lång väg att gå men vi har kämpat oss igenom den och för varje dag som går kommer vi ett steg närmare våra mål. Upp och ner, precis som en berg och dalbana men huvudsaken är att man alltid tar två kliv fram ett tillbaks och att man ibland bara släpper alla bekymmer och roar sig en stund.
 
En liten snabb gemförelse:
Tid innan hon jobbar rätt på tränsbett
Då: 40 min
Nu: 5-10 min
 
Sprayflaskor
Då: totalt livsfarligt
Nu: kan spraya i pannluggen utan reaktion
 
Duscha
Då: Extremt sällsynt
Nu: Inga större problem
 
Hinderhöjd som hon är säker på
Då: upp till 90 sen lite vingligt
Nu: upp till 1.05 sen lite vingligt
 
Det finns tusentals saker som jag kan rabbla upp som min häst har gått igenom men skulle troligtvis bli ganska långtråkigt att läsa^^ Det är fritt fram och fråga om det är någonting som ni undrar över om oss ;)
 
Dagen till ära så skulle jag ner till ridhuset och trimma, hon var stum och ville inte ge med sig men efter att böja igenom henne ordentligt åt båda håll och många 8-volter så började hon ge efter. Var ensam i ridhuset och valde därför att rida igenom LB:1an, super duktig fram tills galoppen. Får verkligen se till och jobba på den biten här framöver. Avbröt programmet och gjorde om galoppbiten och då gick det bättre, anledningen till varför galoppen brister är för att hon blir trött inget att klandra henne för, nuttan min. ♥
 
Sen gjorde vi en liten oplanerad sak, någon hade lämnat ett hinder framme vilket i sig inte är så ovanligt(...), det låg väl på 95 typ så tänkte väl att jag tar och skuttar över det bara för skojjs skull. Lätt som en plätt så varför inte höja upp till 110 som är våran mål höjd för detta år, eller ja hoppa 110 utan att hon spänner sig eller liknande. Hur bra som helst så varför inte lite till?.... 120 på ena sidan och 115 på andra då underlaget lutar lite, alltså ungefär 117 på mitten! Första gången rev hon och fick med sig bommen lite så efter att ha byggt upp det igen så satt det i lite vilket fick henne att ''balla ur'', men vi kom en gång till och en liten liten rivning så klarar hon inte på nästa sänker jag ner så får hon avsluta på säker höjd. Shit vad hon hoppade sen, på våran 1 årsdag hoppade vi ca 117cm på tränsbett i en dressyrsadel! Min häst ÄR bara bäst ♥, ibland då....
 
 
Sen bjöd min tjej på två mindre uppskattade presenter idag, ett nyp i armen innan ridningen och ett tramp på min hand efter ridningen....
 
   
Nypet gick väl över hyffsat fort men trampet var inte det skönaste jag varit med om :/ Men men olyckor händer, det är stora djur som vi handskas med men i slutändan är det bra ändå, full rörlighet i handen men lite öm såklart. Tror det även var bra att jag körde moppe hem då jag höll igång handen lagom då :p

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0