Jag var lite rädd att jag skulle föredra att rida Mimoosa eller någon annan häst istället för Ira, men nu vet jag vad skillnaden är.Visst när jag hade Mimoosa på första hoppträningen så blev jag glatt överraskad och beundrade den stora fina galoppen och hon var så välskolad, inge tjafs med formen. Det var en härlig kännsla men någonting fattades. Red Ira efter träningen och även om jag bara skrittade och travade, kanske tog fem steg galopp så var jag så mycket mer hel efter det passet. En halv timme akademisk och jag svävade på rosa moln med Ira.

Samma sak i tisdags, hade ett super pass på Mimoosa. För första gången kände jag hur hon verkligen sökte sig till hindren och hoppade. Hoppade nästan lite för stort då lilla jag hade svårt att räcka till över hindren, haha. Det var häftigt att kunna sitta på en häst man inte ridit mycket och få den kännslan men lovar er, uteritten med Vilma efteråt slår den upplevelsen. Alltid lika roligt att sitta på en uppblåst Ira när vi rider ut, vi siktar rakt men svänger mer än en orm, farliga stenar!! Men hon gör framsteg för nu klarar hon av att gå först på vägen hem, är stolt över henne då jag vet att hon vill göra rätt för sig men vågar inte alltid. Det är inte hennes fel.

Enda sedan hjälpen jag fick av Christoffer i sommras så har min häst blivit gudomlig, skrittar fram, plockar upp tyglarna och hon följer lätt med och man känner hur hon pumpar under mig. Snacka om att hästen har satt muskler, nu snackar vi inte heller dom stora muskel grupperna utan finliret. Hennes knän är väldigt musklade och hon börjar få riktig "hingstnacke", underhalsen finns där men istället för att hålla upp huvudet på henne så finns den där som stöd nu när hon jobbar rätt. 

 

 

Men nu börjar vi få nog av att bara trimma, nu vill ut och fightas och ha kul!